inafarawayland

Idag när vi vaknade så var det regn och åter regn. Men nu mot eftermiddagen så började den efterlängtade solen äntligen att titta fram bland molnen. Så vi bestämde oss för att fånga dagens sista soltimmar. Med ny tvättade handdukar och gott humör intog vi stranden. Vi låg helt stillsamt och pratade om livet och käka nötter (med våra små huvuden ner mot havet) då plötsligt till vår fasa en gigantisk våg svepte över oss och strömmen förde oss och våra grejer cirkus tjugo meter bort. Observera att vi var dom ENDA som utsattes för detta. Det var dock ett tiotal brasilianare som fick sig ett gott skratt. Jag drabbades av årets skratt-attack och Kajsa blev så rädd så hon nästan sket på sig och det skrek hon ut högt och tydligt på stranden. Nu har vi sand i håret och på ställen jag aldrig trodde det var möjligt att ha sand på. Men det var det värt. Åh va jag skrattar.