I REALLY LIKE YOUR PEACHES. I WANNA SHAKE YOUR TREE.

Peaches or Pizza? I don't know. But what I do know is that in a minute or so, i'm gonna lay in the warm sand and work on my tan. That's enough knowledge for me. Arrivederci!

TWO BLONDE GIRLS, ONE BEACH AND A BUNCH OF HUNGRY EYES.

me and my girl k are constantly trying to fit into this magic land. we made dreds in our blonde hair, we always wear strings on the beach and we only drink coconut juice. okey, not really. but hey! we are trying our best! but still, some people just cant stand that we are two smart girls. they only see blonde hair and blue eyes. i'm sick and tired of this. for example. today two men, with way to smal speedos, started talking to us on the beach. one of them was interested in k, but she immediately said sorry, I have a boyfriend. the man got furious about this fact. he started to scream and point at us in portuguese. we did not understand anything. so we looked away and tried to ignore this as hole who. but at this point every single person at the beach was staring at us.
they see two easy-going-blonde-targets and they obviously get furious when we turn out to be the opposite.

FAGELJAVEL.

dom kanske ser snalla ut. ser ut som vanliga faglar. men lat er inte luras av den hippa mohikanen som osar 90-tal. dessa faglar ar inte att leka med. dom skriker pa morgonen. dom skriker pa kvallen. dom skriker nar jag lyssnar pa musik. dom skriker nar jag skriker. jag och kajsa har starkt funderat pa att kidnappa 3 av 3 faglar och gora oss av med dessa sma monster.
fageljavel. skriker nu igen.

last night a dj saved my life

or not. we just hanged out at the bar but we had a great time! beer for me and my man and caipirinhas for the queen. right now rebecca is fixing her clothes and after she's done with that we're going down to the beach to work on our tan. see you later alligator


MED AMMUNITION I BLICKEN.


boa noite. ikvall dansar vi pa bordet. med ammunition i blicken. recife.. kom ut och lek??
ciao! ciao!

DAGEN FELIX.

mensvark, strandhang, varm sand, tonfisk, tutande idioter, spo regn, gassande sol, blott har, vampyr dagboken, skamde ut mig infor herrn i huset och hans kompanjon, avskalat nagellack, guarana, ny handduk, trasig bikini, knapp kille pa youtube, linfron, oppen ballkongdorr, sovande kajsa, surfande walid, bob esponja. ja det var dagen i ord.

lite recife.


DET VAR JAG OCH JAG GJORDE DET BARA FOR DIG.


ibland sa bara vet man nar man tittar in i personens ogon. da ar det ett latt val. jag vet. jag vet att det ar dig jag vill vara med.

FROM PORTO TO RECIFE WITH LOVE.



24 hours ago this was my view in porto. beautiful and dazzling. i had sand between my toes and a salty taste in my mouth from the ocean. but it was time for a litle change. i'm in recife now. when i look out from my window i see a pounding highway and a bunch of cool, hip people. i like this view. i think i'm gonna stay here for a while.
from porto to recife with love.

SAGAN OM DEN GYLLENE CHOKLAD GRODAN.

utan vidare efter tanke sa har vi helt glomt bort att tala om for omvarlden om var choklad groda.
det hela borjade med att walid stod och gjorde i ordning sin alskade choklad smet (tank varm choklad-kaka smet, som dom ater direkt med sked). walid rorde vant och smidigt, utan att uppmarksamma en av alla grodor som vi hade i vart kara hus i porto. men den missade inte jag och kajsa. den satt fint och prydligt pa koksbanken och tittade pa vad vi gjorde. men saklart sa ville vi bli av med den. vi skrek lite. dirigerade lite. walid skulle leka allan ballan och putta bort grodan. men vad hander? grodan hoppar sitt sista gladje skutt i hopp om att lamna tre galna manniskor bakom sig och entra friheten. men sa blev inte fallet. grodan kastade sig ner i den kokande choklad smeten. vi skrek lite till. dirigerade lite till. den stackars (men dock fortfaranade ackliga) grodan tappade ett ben pga av varmen. i ren panik slangde walid over den pa grannarnas tomt. nu undrar ni saklart, vad hande med choklad smeten? jo, den bjod walid sina kompisar pa. snipp, snapp slut, sa var sagan om den gyllene choklad grodan slut!

 
grodan pa bilden ar dock en av grodorna i var davarande dusch. inte choklad grodan. men de sma jaklarna ser ju likadana ut allihopa.


coco and kaka

Jag sitter under familjens kokosnötsträd i porto och det kryper ett tiotal olika insekter på min någorlunda brunbrända kropp. Anledningen till att jag sitter under kokosnötsträdet är inte för att jag vill utmana ödet och se hur länge jag kan sitta här utan att få en kokosnöt i huvudet, utan det är för att jag är förkyld och ska enligt mamma och många andra kloka människor (inklusive mig själv) inte vistas i solen. Rebecca och Walid är nere på playan och njuter av den gassande solen. Höll just på att skriva gasande solen, hehe. Jag känner dock ingen press på att bli brun vilket jag annars brukar göra när jag som oftast tillbringar enbart två veckor i solen. Jag låter brännan smyga sig på långsamt och försiktigt. Jag solar som man ska göra 2010. Försiktigt. Less is more. Fast jag längtar dock efter att bli lika brun som min brasilanska man.

ORANGE COUNTY.

Ikväll är det ett oranget ljus som har lagt sig över Porto de Galinhas och det blåser fint i palmerna. Vår sista kväll här på ett litet tag. Imorgon så beger vi oss vidare mot Recife och jag längtar. Det ska bli utomordentligt härligt med lite stadspuls och hippa människor. Jag är lite trött på myggbett. Men jag vet att vi kommer åka tillbaka hit under vår vistelse i landet som aldrig sover. Det känns bra, för jag och porto har något oskrivet med varandra. Nej, nu ska jag soppa bort myggen och lyssna på vad chris martin har att säga en orange kväll som denna.

kärlek

Jag var hemskt nervös inför att träffa min baby igen och jag var ett nervrak hela flygresan. Tur att jag hade min vapendragare vid min sida som kunde lugna mig. Så fort jag såg honom så kände jag mig hel. Nervositeten försvann och byttes ut mot glädje och lycka. Äntligen är vi här, äntligen kan jag sova bredvid honom och äntligen kan jag känna hans saltstänkta läppar mot mina. Jag älskar honom och det kommer jag alltid att göra.

IT JUST SWEPT ME OF MY FEET

Idag när vi vaknade så var det regn och åter regn. Men nu mot eftermiddagen så började den efterlängtade solen äntligen att titta fram bland molnen. Så vi bestämde oss för att fånga dagens sista soltimmar. Med ny tvättade handdukar och gott humör intog vi stranden. Vi låg helt stillsamt och pratade om livet och käka nötter (med våra små huvuden ner mot havet) då plötsligt till vår fasa en gigantisk våg svepte över oss och strömmen förde oss och våra grejer cirkus tjugo meter bort. Observera att vi var dom ENDA som utsattes för detta. Det var dock ett tiotal brasilianare som fick sig ett gott skratt. Jag drabbades av årets skratt-attack och Kajsa blev så rädd så hon nästan sket på sig och det skrek hon ut högt och tydligt på stranden. Nu har vi sand i håret och på ställen jag aldrig trodde det var möjligt att ha sand på. Men det var det värt. Åh va jag skrattar.


godmorgon

bon dia mis amigos. en härlig blanding av portugisiska och spanska. idag är det mulet väder och det känns att regnet hänger i luften, jag håller tummarna för att slippa stora mängder av vattenfall idag. igår var det meningen att vi skulle gå ut i porto men hipp som happ så slutade elektriciteten att fungera i porto och då var det inte riktigt någon idé att åka in längre. om vädret håller i sig och fortsätter vara dåligt så tror jag att vi tar vårt pick och pack och pker in till recife för att smaka på lite brasilansk stadsliv istället för strandhäng med sand i brallan, som rebecca så fint kallar det.
det är mycket tråkigt att vi inte kan ladda upp bilder just nu på bloggen men det blir det ändring på snart!

DU&JAG

jag saknar dig. fina fina du.

regn idag

Idag regnade det men det gor inget for imorgon ar det sol igen. After rain comes sunshine. Always. Imorgon ska vi aka till en annan strand dar det ar lugnare vatten sa att jag och Rebecca kan testa pa att surfa lite, om Walid tillater sig sjalv att missa en bra surfdag i porto sa att saga. Imorgon ska vi forsoka fixa internet ocksa. Det ser sa himla fult ut nar jag skriver sa har, det ser verkligen inte estetiskt vackert ut. Om man nu kan saga sa,estetiskt vackert. Nu ska jag facebooka lite och sedan bege mig ut i nattvimlet i porto de galinhas.
Forresten horde att det snoar i Sverige....kul.

boa noite

oh damn i just wrote one message and this stupid computer took it away.
alright, lets start over. hey guys how are you? im superduper and i love it here as you already know. and its a big plus that im here with my two favourites walidi and rebecca. the sun is shining everday and we are on our way to a nice tan. isnt that just great mum and dad! i miss everybody but its alright. i know i have you there at home and im going to see you soon. today i tried to surf here and it went pretty good. walid says i am a natural! hehe, i didnt stand up on any waves i just tried out the board and took the waves laying down on the board. okey thats all about surfing for now, but tomorrow me and rebecca are going to try together. dont ask me why im writing in english. i guess it is because it is easier, here they dont have the swedish letters, u know.
i promise that as soon as we have fixed rebeccas computer we are going to post things here almost everyday. promise. now im going to go out in the brazilian night air to drink one caipirnha and eat one crepe. wish me luck!
love you mum and dad and ofcourse you, malin, my little sunshine.

SALTYDOGS.

trotts att vi bara har spenderat fem dagar i landet som ar tjugotva ganger storre an sverige, sa ar det omojligt att inte paverkas av dess atmosfar. det ar blandande vackert sa langt ogat kan na, manniskorna utstralar vanlighet och varme och lugnet som sa vant cirkulerar runt varje horn borjar sakta men sakert att inta en plats i vara stressade och uppspelta kroppar. trotts motgangar som, brist pa vatten och el, pengar och kommunikationsmedel, sa borjar vinden antligen att vanda. pa tal om vind, den ar sot och varm och blaser vackert i vara saltstankta svenska har. fem dagar hemma i hostkladda sverige kanns som ett knapp med fingrarna (snabbt och borta pa ett ogonblick) men har kanns fem dagar nastintill som en evighet. jag gar redan med vana nakan sommarfotter och jag plockar redan upp doda kryp fran marken (motvilligt dock). jag undrar vad jag gor om nagra manader? kommer jag da att spattsera pa stranden i tvattakta brasilianska string och dansa vant till samba de janeiro med harda snabba hofter som tjejerna har? ingen aning. men nu ska jag snart blanda ost och vast i en salig blandning - knackebrod och guarana.

porto de galinhas

tårar, gläjde, förväntan, skratt och pirrande känsla i magen. tårar för att jag kommer att sakna min familj och mina vänner. glädje för att vi äntligen kommer iväg. jag vet att när jag ser rebecca imorrn på flygplatsen kommer jag bryta ut i en skattattack. pirrande känsla i magen för att snart, väldigt väldigt snart ska jag få träffa min baby igen!

SCIENCE & FAITH.

well, kemo sabe. i'm gonna miss your body. and i'm gonna miss your hands. and i'm gonna miss your warm lips. but hey, i know you'll wait for me. right?

RESFEBER.

pirr i magen. flackande blick. och disco disco händer. det har jag. med andra ord, jag har resfeber. 34 timmar kvar tills arlanda är ett faktum.

RSS 2.0