FROM PORTO TO RECIFE WITH LOVE.
24 hours ago this was my view in porto. beautiful and dazzling. i had sand between my toes and a salty taste in my mouth from the ocean. but it was time for a litle change. i'm in recife now. when i look out from my window i see a pounding highway and a bunch of cool, hip people. i like this view. i think i'm gonna stay here for a while.
from porto to recife with love.
SAGAN OM DEN GYLLENE CHOKLAD GRODAN.
utan vidare efter tanke sa har vi helt glomt bort att tala om for omvarlden om var choklad groda.
det hela borjade med att walid stod och gjorde i ordning sin alskade choklad smet (tank varm choklad-kaka smet, som dom ater direkt med sked). walid rorde vant och smidigt, utan att uppmarksamma en av alla grodor som vi hade i vart kara hus i porto. men den missade inte jag och kajsa. den satt fint och prydligt pa koksbanken och tittade pa vad vi gjorde. men saklart sa ville vi bli av med den. vi skrek lite. dirigerade lite. walid skulle leka allan ballan och putta bort grodan. men vad hander? grodan hoppar sitt sista gladje skutt i hopp om att lamna tre galna manniskor bakom sig och entra friheten. men sa blev inte fallet. grodan kastade sig ner i den kokande choklad smeten. vi skrek lite till. dirigerade lite till. den stackars (men dock fortfaranade ackliga) grodan tappade ett ben pga av varmen. i ren panik slangde walid over den pa grannarnas tomt. nu undrar ni saklart, vad hande med choklad smeten? jo, den bjod walid sina kompisar pa. snipp, snapp slut, sa var sagan om den gyllene choklad grodan slut!
grodan pa bilden ar dock en av grodorna i var davarande dusch. inte choklad grodan. men de sma jaklarna ser ju likadana ut allihopa.
ORANGE COUNTY.
Ikväll är det ett oranget ljus som har lagt sig över Porto de Galinhas och det blåser fint i palmerna. Vår sista kväll här på ett litet tag. Imorgon så beger vi oss vidare mot Recife och jag längtar. Det ska bli utomordentligt härligt med lite stadspuls och hippa människor. Jag är lite trött på myggbett. Men jag vet att vi kommer åka tillbaka hit under vår vistelse i landet som aldrig sover. Det känns bra, för jag och porto har något oskrivet med varandra. Nej, nu ska jag soppa bort myggen och lyssna på vad chris martin har att säga en orange kväll som denna.
IT JUST SWEPT ME OF MY FEET
Idag när vi vaknade så var det regn och åter regn. Men nu mot eftermiddagen så började den efterlängtade solen äntligen att titta fram bland molnen. Så vi bestämde oss för att fånga dagens sista soltimmar. Med ny tvättade handdukar och gott humör intog vi stranden. Vi låg helt stillsamt och pratade om livet och käka nötter (med våra små huvuden ner mot havet) då plötsligt till vår fasa en gigantisk våg svepte över oss och strömmen förde oss och våra grejer cirkus tjugo meter bort. Observera att vi var dom ENDA som utsattes för detta. Det var dock ett tiotal brasilianare som fick sig ett gott skratt. Jag drabbades av årets skratt-attack och Kajsa blev så rädd så hon nästan sket på sig och det skrek hon ut högt och tydligt på stranden. Nu har vi sand i håret och på ställen jag aldrig trodde det var möjligt att ha sand på. Men det var det värt. Åh va jag skrattar.
DU&JAG
jag saknar dig. fina fina du.
SALTYDOGS.
trotts att vi bara har spenderat fem dagar i landet som ar tjugotva ganger storre an sverige, sa ar det omojligt att inte paverkas av dess atmosfar. det ar blandande vackert sa langt ogat kan na, manniskorna utstralar vanlighet och varme och lugnet som sa vant cirkulerar runt varje horn borjar sakta men sakert att inta en plats i vara stressade och uppspelta kroppar. trotts motgangar som, brist pa vatten och el, pengar och kommunikationsmedel, sa borjar vinden antligen att vanda. pa tal om vind, den ar sot och varm och blaser vackert i vara saltstankta svenska har. fem dagar hemma i hostkladda sverige kanns som ett knapp med fingrarna (snabbt och borta pa ett ogonblick) men har kanns fem dagar nastintill som en evighet. jag gar redan med vana nakan sommarfotter och jag plockar redan upp doda kryp fran marken (motvilligt dock). jag undrar vad jag gor om nagra manader? kommer jag da att spattsera pa stranden i tvattakta brasilianska string och dansa vant till samba de janeiro med harda snabba hofter som tjejerna har? ingen aning. men nu ska jag snart blanda ost och vast i en salig blandning - knackebrod och guarana.
SCIENCE & FAITH.
well, kemo sabe. i'm gonna miss your body. and i'm gonna miss your hands. and i'm gonna miss your warm lips. but hey, i know you'll wait for me. right?
RESFEBER.
pirr i magen. flackande blick. och disco disco händer. det har jag. med andra ord, jag har resfeber. 34 timmar kvar tills arlanda är ett faktum.
